.

Det lilla jag såg var glittrande ögon och dalar av andetag i nattens mörker, så ljust och levande trots den döda tystnaden som stod för samvetets förlust, och tårarnas glansdagar som spolats bort av skrattet som ekade bakom stängda dörrar. Utan att du visste det tog du nuet i din hand och kastade ihop det till en ovisshet som varade intill midnatts klockslag. Skimrande leenden gav knäsvaga ben allt annat än stöd då känslan ströddes som himlanattens stjärnor runt minsta rörelse. Orden, har aldrig träffat lika hårt i en mage med ett djup av avund och glädjeskratt.

/F