.

Lever i ett berg-och-dalh-banne stadium för tillfället. Flyger uppe vid molnen efter första klunken kaffe för att kravla mig förgäves i kvick-sand i nästa. Lite så. Slår mig själv med häpnad varje dag, förundringen är påtaglig. Sitter i samma sits och frågar mig själv om jag borde skratta eller gråta åt faktumet. Slutar likt sagor i drömmarna, håller tummarna att törnrosa hade rätt i det hon sa att om man bara drömmer saker tillräckligt många gånger...

Skriver goja, dravell, babbel, ord i mångfald, sprätter ur mig det likt det vore det sista jag fick yttra mig om. Så avslutar i ett hejdå och tackar för mig och kommer tillbaka ner paletten trillat ner inom ett par timmar då dagen bytt datum och jag låter tankegången gå hög på värme från solen och minnen av en framtid utan stabil grund.

/F